JAG DRICKER VATTEN NU

Människa, 64, knark eller bark, alkoholluft ur strupe, täckjacka, okänd färg, gråbrunt hår med gräs, säger till D en dag:
DU ÄR JU FÖR FAN HELT VÄRLDSFRÅNVÄND.

Det här är sant

Allra oftast är vi i skogen.

JAG ÄR SMAKEN PÅ DIN TUNGA

Vad jag är trött, säger jag, gäspar, men menar det inte.
Vad är det som gör att du blir instängd i huvudet ditt, D? Tralalala, det är allt det där som på riktigt riktigt inte går att säga med människoorden, det är det som gör att paniken min i huvudet gör mig ej vanlighejhej. Straffet får jag ofta när jag ska ordförklara, straffet gör ofta rätt så ont, binder gör det ofta med frysförpackningstråden som stryper Obefläckat Område.
Vill visa bilder på hur det ser ut ----> problem: vad kom först; det, eller jag som har det i mig.
Dela in er i smågrupper och diskutera.

Ålder

1. Vad som skulle hända, det hände inte alls någon gång. Varför ska jag leva här när jag kan leva där eller inte alls. Fortsätter ner, hen fortsätter på vägen ner, medvetet ska hen gå och folk ska titta och undra, de kommer inte att begripa varför hen lever så dubbelt. Varför, kommer de att fråga sig, varför säger hen en sak när hen inte är en utan flera?

2. Varför, frågade D sig själv, varför tror du så mycket om saker. Du borde veta att en Brunn är en brunn, en Skogsglänta en skogsglänta, en Sjö en sjö, ett Träd är ett träd. Med gemen, inte versal. Du kan inte tro att du är kapabel till att göra saker verkliga, eftersom att du är dubbelt klyvd sju gånger.

3. Hen kommer att fortsätta, medvetet omedveten och till sist kommer det att gå, för Sett, det har jag, någon gång.

Stilleben

Ögonskog

Ska äta frukt och bär och bark i resten av mitt liv: blir ett kärl som är så lätt så lätt så lätt att det kanaliseras till vadsomhelst. I pulvret som blir kvar är jag gömd lyfter och glider över Åkrar Och Mark tills dagen då jag finner det perfekta trädet.
Ibland känner jag det ju: att det skulle kunna gå att lyckas i högre grader och, nej-om-jag-skulle-damsuga-mitt-rum-kanske?
Diskbänksrealismen bedövar eller dödar mitt liv.

Procent

Nu reser jag härifrån, kanske i 4 timmar.

Skörd 2

Klösa klöste klöst klösandet jag är hungrig och mätt klockan är noll-ett femtioåtta
Strypa strypte strypt strypandet jag är nog väldigt ledsen men vet inte varför men vet varför
Döda dödade dödat dödandet someone has to die in order that the rest of us should value life more.

Spelade det någon roll, frågade hen sig själv. Spelade det någon roll att hen var tvungen att ofrånkomligen upphöra, fullständigt. Allt detta skulle fortsätta utan henom. Gjorde det henom arg? Eller, skulle det inte komma att bli tröstande att döden slutade absolut? Det är möjligt att dö. Det är möjligt att dö

säger en de allra högst skattade och klockan blev noll-två elva då.
THE VIEW IS AS USUAL QUITE BREATHTAKING här uppifrån fast på QRUISER görs det reklam för en klubb som jag inte vill benämna, hehe, jaaaa, skrattar jag, kan man undra, eller är det SORGETÅRAR som rinner nerför min kopparödlekind när Den Äcklige skriver till mig för femtiosjätte gången och bjuder in mig till både det ena och andra.

Fem år

Ibland eller ofta möttes vi aldrig på vägen där vi sa att vi skulle mötas
egentligen var det ingenting med det, men småsaken tillsammans med de andra småsakerna
födde tillslut en avkomma, den svarta och håriga och då förstördes allt
när den ville åt den till exempel upp det som egentligen inte skulle vara mat för någon
den åt av oss varje dag dag dag, så länge och så brutalt att det egentligen inte skulle spela någon roll om den åt upp
resten.

Hudskörd

När solljuset till slut faller på din spindeltunna sjögräshud börjar du gråta
vet inte ifall det berodde på att det gjorde ont när det blev så
eller ifall det var för att du syntes bättre
sedan reser du dig upp och säger jag ska bara gå och pudra näsan
för du tror att de kommer skratta då
de skrattar inte, tafatta människoleenden som inte är leenden på riktigt men går, det gör du
i alla fall på riktigt.