När solljuset till slut faller på din spindeltunna sjögräshud börjar du gråta
vet inte ifall det berodde på att det gjorde ont när det blev så
eller ifall det var för att du syntes bättre
sedan reser du dig upp och säger jag ska bara gå och pudra näsan
för du tror att de kommer skratta då
de skrattar inte, tafatta människoleenden som inte är leenden på riktigt men går, det gör du
i alla fall på riktigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar