Ögonskog

Ska äta frukt och bär och bark i resten av mitt liv: blir ett kärl som är så lätt så lätt så lätt att det kanaliseras till vadsomhelst. I pulvret som blir kvar är jag gömd lyfter och glider över Åkrar Och Mark tills dagen då jag finner det perfekta trädet.
Ibland känner jag det ju: att det skulle kunna gå att lyckas i högre grader och, nej-om-jag-skulle-damsuga-mitt-rum-kanske?
Diskbänksrealismen bedövar eller dödar mitt liv.